Ruggigt väder denna morgon. Skall det verkligen gå att spela golf idag? Nja, hade det fortsatt i samma styrka som i början på dagen hade det varit tveksamt. Men som oftast när man väl kommer ut blir det inte så farligt. Visst kom det några droppar, kanske till och med kan kalla det för en rejäl skur på mitten av ronden men några bekymmer att genomföra fajten var det inte. UnGK´s greener hade i år enligt utsago klarat sig bäst av banorna runt omkring från den andra bistra vintern i rad. Bra är väl synd att säga att dom hade hunnit bli men bättre än alla andra närbelägna alternativ var den helt klart. Som vanligt ett arrangemang i topp av Ulricehamnarna. En liten folder med kuriosa och startordning. En ramlösa eller öl och lunch. En hink på ranchen, några psykningar på övningsgreenen och vi var iväg
Boll 2
Edberg, Magnus S och jag själv. Rena rama Tourspelarna och en jetlaggad liten jag mitt i detta inferno. Birdie, par och bogey på första gjorde att försvaret, anfallet jakten eller vad ni nu vill kalla det var igång direkt. Jaf vill nog påstå att Magnus startade första nio bäst och han brutto på 3 över var i underkant. För egen del gick det också bra med mersmak på mina 5 över. Edberg däremot har sett bättre dagar och var snudd på uppgiven efter 4 hål. Tror faktiskt inte jag sett något liknande det som hände på fyrans green från denne golfens streber. Liknande beteende på ett KM hade kostat. Nog om detta dubbeln sved nog så att det räckte. Om nu Magnus S startade första 9 bra så var det nog slut där, för sista 9 får du nog sätta dig och blicka ut över Åsunden och fundera något över. Kanske ta några löpningar upp i slänten så att du orkar 18 hål. Edberg sin vana trogen plågade i bollarna utan att glänsa och slutade med att knipa åt sig en tredjeplats trots få träffade slag. Trots att mina medspelare spelade dåligt från hål 10 och framåt måste jag nog erkänna att jag om möjligt spelade ännu sämre. En skillnad var det dock jag spelade så dåligt att mina bollar flög inte ut i hindren samt att jag gifte om mig med fru fortuna i ett par timmar.
”Sällan har så många dåliga slag haft så få bra slag att tacka för så mycket.” Ett citat jag kom på här och nu. Liknar ett annat bevingat citat tycker jag nog allt, men jag ser det som mitt eget iaf.
Inte speciellt mycket att skriva hem om alls från dom sista nio faktiskt. Jo förresten en sak är det ju. Hål 15 har aldrig varit mitt favorithål och eftersom jag inte haft någon vidare bollträff på flera hål valde jag att spela detta par 4 som ett par 5 och hoppas på birdie. Döm om min förvåning när min spikraka järnfyra på 140m kammade hem en dogtag för längsta drive. Mer en stor förlust för er andra än en stor vinst för mig kanske. Icke desto mindre hänger dogtagen runt min hals. Hålet då, gjorde jag birdie, icke då, bogey blev det. D.v.s. dubbelbogey på par fyran.
På bjudningen efter ronden blev det korv, potatisgratäng, rabarberpaj med vaniljsås, en fantastisk utsikt över Åsunden och ett och annat korvbröd. Dryck efter behag och utdelning av den nya kollektionen bjöds det också på. Stjärnor på bröstet pryder numera dom pikéer som tillhör dom som lyckats ta en inteckning eller flera. Det kan bli ”pattaskav” av det, bara så att ni vet.
Regnspelaren har gjort det igen.
Hattrick på Lassalyckan har jag inte gjort sen 1987 på uterinken.
Claes