Vid 14.30 skakade knäna på de 7 tappra spelare som trotsade de regntunga skyarna omkring Lassalyckans höjder, det var dags att pegga upp bollen, stålsätta psyket för nu var det dags att äntligen dra igång den tour som pratades om i bakfylla redan i Oktober 2003 på väg hem från den sedvanliga höstresan till Halland.
Vädret var optimalt till en början och när vi alla såg Thomas ”Lillens” utslag på första hålet, klockren topp mitt på green, förstod man att här kommer spelas vacker golf idag. Men halvtimman senare stod det klar att det inte var på tee denna tävling skulle avgöras utan på greenerna som var i ett sällan skådat skick, så täta och snabba att åtminståne undertecknad fick stora självan så fort en putt var längre än en klubblängd och då menar jag bladets längd och inte skaftet. Dagens tävlingsledare bjöd in till en öl i restaurangen före start, vilket följdes av lottning som slutade som följer.
Boll 1: Thomas ”Lillen” Andersson Stefan ”Hemsidan” Ramberg Peter ”Dallas” Dahlin
Boll 2: Fredrik ”Birdien” Edberg Claes ”puttfrossan” Kronander Kent ”vad var det frågan om” Sandquist Patrik ”Puttepilsner” Andersson
Boll nummer ett sprang iväg i ett hiskeligt tempo och man kan fråga sig om de hann koncentrera sig överhuvudtaget, men efter att ha hört kommentaren ”fruktansvärt tråkig golf ingenting hände” kanske det helt enkelt var så att de ville till klubbhuset så fort som möjligt. Men efter en korv och öl på mitten började det hända saker. I takt med att skyarna lystes upp av vackert åskväder lyckades Dallas att sträcka ryggen på 15 som dessutom var något av ett lyckohål för Lillen som sin vana trogen rullade en birdie efter att ha förvaltat ett skitutslag med att valla andraslaget via ett trä in på green så nära flaggan att puttning kändes onödigt. Dessa tre golfare hann runt banan innan det värsta regnet kom och dessutom in till klubbhuset innan baren stängde. Vilket gjorde det möjligt att kräva en pilsner av Dallas som slog denna bolls enda utslag som inte riktigt orkade fram till röd tee.
Boll nummer två startade ganska mediokert med undantag för Putte som med ett närspel utan gränser började kanonbra. Men efter en pytteliten psykning före sexans utslag kom han ner på jorden med solklara pilsnerbollar både på sexan och på sjuan. Edberg som förövrigt var ensam om att tycka att slopen skulle ge honom mer än ett slag var efter 5 hål och 4 över par så negativ att han redan började prata om att stryka denna rundan och sikta in sig på att spela bättre på kommande deltävlingar. Men hör och häpna trots att han slog två 300 meters drivar rakt out något till höger om green på 11´ans par 4 och fick teckna en 9 i scorekortet gick han med hjälp av 5 birdies och resten par på banans par från 6án och hem och slutade 4 över. 6 birdies blev det totalt och enligt mig en kanonrunda till slut. ”Grattis” Efter fem poäng och dåligt spel på de första 9 hålen ryckte Kent upp sig och spelade inte sämre än någon annan in. Dessutom roffade Kent åt sig ett 3 pack bollar efter att ha gjort dagen mest spektakulära slag på 13 där han från ett omöjligt läge bakom green vände på klubban och slog ett hockeyslag på bollen som låg mellan stenar, upp på green för en lätt tvåputt. Undertecknad tyckte väl till en början att han var otursförföljd på greenerna men efter 18 hål var det definitivt inte bara det som var orsaken till dålig score. Denna den andra fick rejält med regn på sig de sista 3-4 hålen och pratade faktiskt till och med om att avbryta rundan för åskväder ett tag men suget efter att slå ett bra slag var större så vi gick färdigt. Tyvärr hade baren stängt när vi kom in så våra av Putte så välförtjänta bjudöl brann inne.