Strålande glada arrangörer mötte oss i restaurangen, glada för att få starta upp årets regeltolkande. En som eventuellt var avis eller kanske än troligare glad att slippa vara med var Dallas som dök upp som en joker i leken. Han stannade dock bara på lunch innan han drog vidare på veteranbilsträff. Något tunga skyar, kanske inte riktigt så varmt som de senaste veckorna men jag tror inte någon hade något att klaga över alls vid denna sammankomst. Regnet uteblev vindbrisen höll knotten borta och med ölens hjälp gick det alldeles utmärkt att hålla värmen också. Banans kvalitet med rättvisa greener hård fairway sönderbränd ruff inbjöd till bra score även om man råkade missa lite grann. Med andra ord var det ganska lätt före på lassalyckan.
Boll 1: Berne Sallander Joachim Höök Stefan Ramberg
Boll 2: Fredrik Edberg Claes Kronander Kent Blom Patrik Andersson
Boll 3: Johan Karlsson Kent Sandquist Stefan Axelsson Magnus Bengtsson
Boll 1 En kort rapport från Boll 1. På de första 10 hålen spelades mycket fin golf i 3-bollen. På hål 11 slog Ramis en fin drive som var ”lite för rak” och det misstänktes på tee att den möjligtvis hade gått out, en provisorisk boll slogs. Bollen låg 10 cm från banans gräns men i ett stort traktorspår, bollen droppades. 2:a-slaget mot green gick out men bollen hoppade in på banan igen och ett nytt inspelsförsök påbörjades. Denna gång lyckades det och följdes av en 2-putt och resultatet blev en ganska snygg bogey. På hål 12 sätter Jocke en långputt för birdie. Det fina spelet forsätter till hål 16 där Ramis slår i vattnet och har flyt som räddar en 8:a. Berne som också gick med i 3-bollen spelade bara jämn och fin golf. 3-bollen hade alla placeringar på de 4 översta platserna som visar på det fina spelet. /Ramis
Boll 2 Putte rivstartar och direkt ett järngrepp om den deltagarpoäng han längtat så efter i ett och ett halvt år. Synd på avslutningen, det kunde faktiskt blivit riktigt bra även om du ”bara” fick ut 11 slag på hemmabanan och inte 14 som du gick omkring och trodde i 15 hål. Kanske var det den vetskapen som till slut puttade ner dig i resultatlistan. Stort grattis till dig i alla fall, både deltagarpoäng och tävlingspoäng var dig väl unt. Att du som en följd av detta också blev av med loosertröjan eller som du själv utryckte det. ”Den nye Kent spelade skjortan av mig” gör nog att du kan spela lite mer avslappnat framöver. Kent Blom det enda jag säger till dig är att det syns att du har det i dig. Kämpa på bara, det finns inga omöjliga slag även om det kan vara lite smalt ibland. Edberg dig tänker jag inte lämna ifred på denna rapport (om du nu trodde det), men jag måste sluta nu för jag hinner inte skriva allt som måste skrivas om dina sista 9 i kväll. Historien börjar egentligen redan på hål 9, ett hål som av dig vid tidpunkten beskrivs som ett djävla skithål. Själv måste jag nog säga att det är ett av Ulricehamns finaste hål och att det skulle platsa på dom flesta banorna runt omkring. Men allt detta enligt min mening, vi har alla våra så kallade hathål. Den i medvind långtslående Fredrik väljer här på det 135m långa partrean att spela en järnsexa rakt upp i motvinden. Medan vi andra spelade 8ór. Döm om hans förvåning när han såga att bollen aldrig ville landa. En uppgiven dubbelbogey på andrabollen senare skrev vi en kvadruppel i scorekortet och gick till halvtidsvila. Gissa om minerna var glada när vi kom till denna vila med färska tripplar och kvadrupplar lite till mans. Hur som helst rann dessa miner av oss alla ganska fort vi inhandlade varsin öl. Edberg fick vi dock ge ytterligare en humörhöjare för att han skulle börja dra på mungiporna. Putte slängde ner en krona på marken när han inte såg, och när Edberg senare hittade denna sken han upp och sade ”nu har det vänt”. Och det hade det uppenbarligen. Det börjar redan på tian, utslaget långt till höger. 1m från out i ett uttorkat vattenhinder hamnade bollen. Ett omöjligt slag, ett topp och en putt senare skrev vi par i Edbergs scorekort. Hål nr.11 tre utslag med ”bara” draw och inte hook från tee gjorde att fullpottaren redan var iskriven. Edberg räknade ut att han hade tre slag kvar till deltagarpoängen och stegen fram över krönet var riktigt tunga. Döm om allas vår förvåning när det låg en boll halvmetern från out och väntade på Fredrik lille. Dessutom var det den första, dom andra var förmodligen långt out och man misstänker nästan att det var tantan på övningsområdet som slängt tillbaka den första i ren ilska över att nästan blivit träffad. Nåväl, chip, chip enputt senare blev det återigen ett par. Hål 12 utslag + monsterputt = Birde. Hål tretton Vrålsnett utslag som vi trodde låg ospelbar i trädön till vänster visade sig vara framspelbar. Framspelet gjordes och ett rejält toppat inspel senare stod den fagre svenljungabon med en skitenkel birdieputt framför sig. Denna rullades givetvis i. Vi räknade lite på närhistorien lite grann och konstaterade att Edberg nu låg två under banans par efter fyra hål detta trots att bara ett enda bra golfslag presterats. 5 hål senare visade det sig att det som än en gång var nära en utebliven deltagarpoäng i Ulricehamn resulterade i c:a 36poäng och en andraplats. Jag skall väl i ärlighetens namn erkänna att det inte bara är tur det du presterar gång efter annan. Imponerande som fa´n är det, men tur är nog ändå inblandat lite då och då det tror i alla fall jag. Det uppdagades att en rond likt den Edberg gjorde denna fredagseftermiddag länge kallats ”en riktig Edbergsrond” i svenljungatrakterna. Nu vet vi vad dom menar med detta utryck.
Boll 3 Här kommer en rapport från en runda som inte innehöll så mycket utöver det vanliga. På hål 2 laddade vi med 4 bra drivar som landade inom 35 m2, alla låg bra men det var det som var på det hålet. Vi tog med oss våra utslag från 2:an och satsade vidare mot hål 3, efter ett antal slag närmade vi oss green och det var dags för inspel. Jag vråltoppade min chip, klockrent i pinnen och sänkte en lätt putt. Stefan gjorde mer rätt och sänkte sin chip. Rundan lunkade på. På hål 6 slår jag en ”något” sned drive varpå Kent säger ”ta en ny, den är out” men Kent det finns ju för fan inga outpinnar, ”äh, den var ju så djävla dålig, så den är out”. På hål 7 slår Kent enl. han själv en grymt bra drive som landar på ”forekanten”, vi andra i bollen undrar vad han menar och var forekanten är placerad på banan. Stefan spelar sig snyggt i greenbunkern, tar sats, toppar, 40 cm över marken över green, träffar en vilt dansande Kent som inte har en chans att undvika en benträff. Och som alla vet blev det ett djävla liv på Kent och ett väldigt klagande, vi trodde han höll på att avlida. Vi fortsatte att harva på. På hål 13 sänker äntligen Kent, efter 8st treputtar sin för dagen första 1 putt, han är glad. För övrigt en trevlig golfrunda, precis som vanligt, men av spelet finns det mer att önska. Avslutningen på Ramis altan är klockren, så det får bli den vi mest tar med oss från dagen i Ulricehamn. //Magnus