Snacket, psykningarna etc. hade inte varit lika intensiva på hemsidan inför årets första drabbning. Berodde det månde på att vi inte ville skrämma iväg ett par nya rookies? Eller var orsaken kanske att fler koncentrerat sig på sin egen insats istället för att försöka påverka andras? Hur som helst var det lika trevligt som alltid att parkera uppe vid UNGK´s parkering. Man möttes omedelbart av två strålande glada tävlingsledare och diverse beställda attiraljer. Fantastiskt kul med engagerade regeltolkare, vad hade vi varit utan IT-nestorn Ramis och modelejonet Putte? För att nämna något om vädret så att det finns nedtecknat för framtida diskussioner så var det perfekt ur golfsynpunkt. 15grader, växlande molnighet och 2-4 m/s nordanvind. Banan däremot var precis som Putte utropat i riktigt dåligt skick. Greenerna döptes om till brownies och gränserna mellan fairway och ruff var svårbedömda. Det är onekligen lättare att säga att det var lika för alla om man slutat i den främre träffen, men banan var nog varken bra eller rättvis.
Boll 1: Fredrik Edberg Kent Sandquist Kent Blom
Boll 2: Claes Kronander Joachim Gustavsson Patrik Andersson
Boll 3: Joachim Höök Stefan Ramberg Johan Karlsson
Boll 4: Berne Sallander Stefan Axelsson Magnus Persson
Boll 2 3 par kaxiga gummiarmar klev upp på första tee. Först en veteran i dessa samnmanhang som lätt rullade upp en järnnia på green. Efter mig en rookie och jag misstänker att det inte var lätt för Jocke att dölja glädjen efter ett så´nt kanonslag på den första partrean, men anspänningen som det är att slå sitt första riktiga tävlingsslag i regeltolkarna gjorde att det kom nog bara ett lite snett leénde trots en riktigt bra birdiechans redan på första hålet. Putte nådde av förklarliga skäl inte riktigt ner till bollen och toppade sin boll rakt över green. Men han tog en snar revansch för detta och chippade två ggr innan han sänkte en 7metare för boogie. Redan på första hålet har vi alltså börjat prata om birdiechanser och långputtar. Vad månde bli av detta månntro? Ja, vill ni läsa om mer sådant får ni vackert skrolla ned eller upp för i detta stycke kommer sådant snack icke att upprepas. Ska sanningen fram så undrar jag om inte framför allt dom första nio hålen går till historien som en av dom sämsta niohålarna som jag upplevt. Alla tre slog slag som inte är värda namnet och det är ett under att inte en enda fullpottare nedtecknades i någons scorekort. Några saker som kan nämnas är att jag tror att Putte stackarn spelade sig till 4 lägen från vilka han tvingades spela i motsatt spelriktning för att kunna trassla sig ur situationen. Jocke var 15 meter out på 4án innan bollen studsade in i banan igen. Det bästa som hände var när Jocke tvingades till backträning på hål 9. Hans toppade utslag hamnade bland vitsipporna bakom green. Vi kunde inte hitta bollen så Jocke fick springa upp på tee för att slå en ny, 5 sekunder innan han slog hittade Putte bollen så när Jocke kom tillbaka med 180 i puls och lade sig för att vila gräset gladde vi honom med att bollen var funnen. Det kan ha varit detta kraftprov som gjorde att orken tröt på slutet. 10 över på dom sista fyra hålen kan inte vara helt oförklarligt ens för en rookie. Nä, det var nog så att 5 putten på 15 knäckte Jocke mer än rushen på nian. Putte höll ihop sitt spel endast tack vare stabil puttning ända fram tills jag på det 12é hålet talade om för honom att det var dags att börja bomma. Men va fasiken Putte, du fick ju en deltagarpoäng i alla fall. Tack för ölen förresten. När scorerna räknats samman och tvisterna om slopen retts ut stod jag som smått chockad segrare med 78 netto. När jag nu sitter här och skriver försöker jag komma på vad det var som gjorde mig till segrare denna dag. Jag går sakta men säkert igenom slag för slag och kommer fram till att det enda som jag gjorde bra denna dag var mitt chippande, så det får bli det som tillskrivs som mitt segervapen. Ingen av oss var i närheten av fairway på longest drive och ingen av oss var på green på närmast hål. Trots att vi alla tre spelade fruktansvärt dåligt summarar jagendast : 0 fullpottar (5plus) 1 bortslagen boll och varsitt vattenböter. Nog hade vi nog turen på vår sida i alla fall. Allas våra resultat kunde definitivt varit sämre
Claes
Boll 3 Då var det åter dags att träffa detta härliga golfgäng och se fram emot en ny tour och denna gång var det som så många gånger förr ulricehamnarna som stod för fiolerna när det vankas premiär.
Det började lite struligt direkt på ettan med en dubbel och det stod ganska snart klart att Höök inte riktigt gick att kännas vid som den säkra raktslående gentleman han brukar vara och efter fullpoängaren på trean var det bara att knyta näven i fickan och kämpa. När vi kom fram till fyran som i folkmun även kallas dödens hål bekräftades det än mer då Höök vid sitt andraslag vid dungen till vänster var tvungen att fightas med en huggorm innan han kunde stansa tillrätta och ”hugga” iväg bollen ut på fairway. För de andra två i bollen (Ramis och Johan) öppnat ok utan att glänsa. Femman var inringad som längsta drive men det var på sexan det skulle ske enligt Ramis men efter lite diskussioner kom man ändå fram till att det var femman som gällde där undertecknad med viss skräckblandad förtjusning kunde konstatera inneha det längsta slaget innanför den tilltänkta fairwaylinjen, roligt. När vi sedan gick från sexans tee förundrades vi över hur vi kunde få så dålig utdelning när vi hade tre utslag mot pojkarna i boll nr. 4 som gick på femmans fairway utan att träffa en enda. Stefan hade faktiskt fram hit lyckats sänka 2st längre puttar på detta Roland Garros-underlag vilket är mycket imponerande men efter dessa inledande hål undrar jag om vi i bollen sänkte någon putt mer över 2 meter så vi fick inte mycket gratis denna runda inte. Annars var det hyfsat spel fram till nian när jag lade av en tp med lyckat resultat vilket tyvärr även medförde att mina medtävlande missade green med bogey som följd och jag ryckte lite med ett par. Vi kom in efter nio spelade hål med scorerna Johan 41, Stefan 42 och Joachim 49. Vi följs åt i scorekorten på de nästkommande hålen och när vi går och skitsnackar lite om våra nya fina t-shirts kommer Joachim fram till att vår loosertröja säkerligen snart kommer att få det något tuffare namnet Butter & Cuck. Annars var det den inbördes kampen i bollen mellan Ramis och Johan som drog till sig allas blickar sista nio där vi kunde konstatera på artonde tee att Johan måste spela lika med Ramis för att vinna vilket han till slut lyckades med och slutade på en andraplats totalt och Ramis fyra i premiären. För övrigt alltid lika jobbigt varje gång att spela med Rami när man vid vissa inspel använder tre klubbor mer än denna ständigt unge virtuos. Jag måste givetvis nämna att undertecknad även vann närmast flagg men hade där ”bara” två klubbor mer än Ramis.
En väldigt trevlig golfrunda men en hel del övrigt i resultatväg att önska bjöd vi oss själva på.