Deltävling 6 - Harry´s GolfKrog
Regeltolkarnas Golftour
2004-10-01

Runt klockan 19.30 var det dags, det var bäddat inför natten, gräset var klippt och räfsat, (storartat Berne och Lillen) och det var dags för samling i Frisörn´s stuga.
Mycket skulle hinnas med. Så här kunde det låta ”Öh väck Bonnen nu vi ska ju dricka Tequila” och tequila blev det. Eftersom denna ädla dryck inte var allas favorit blev det ganska mycket och häva i sig för oss som drack mer än en max två rundor. De barmhärtiga samariterna var framförallt Dallas och Berne men även Jag själv och Höken var ganska sura och salta innan det var dags att åka in till Harry´s.
Taxi Halmstad skall ha ett stort tack för det var gratis att åka in just denna kväll.(eller hur Edberg)
Väl inne på stället visade det sig att det var trångt och svårt att ta sin stans och än värre att försöka genomföra en svingrörelse. Detta rådde Bonnen snabbt bot på och hittade ett fint litet grönområde i personalens fikarum, helt perfekt tänkte Bonnen och serverade sig lite kaffe och några fina Gille kakor. Men när han precis hade sett ut linjen kom det någon och störde och sa ”här kan du inte sitta”. Svaret de fick var, det kan jag visst det, det ser du väl, vilket fick till följd att de stora grabbarna kom in, tog både utrustning och greenfeebiljett och Bonnen förpassades rakt ut out of bounds.
Samtidigt vid vårat bord hade vi andra precis beställt maten ur den exotiska menyn, sjungit upp oss lite samt bekantat oss med de andra bollarna vid borden runt omkring.
Allt var på topp ända tills maten kom in. För då uppstod det ett problem, Edberg hade ju inte beställt Bogey (Havets läckerheter) utan en Birdie (Kycklingvingar) detta var han helt säker på. Vad han hade gått bet på var den svenska översättningen och skillnaden mellan å ena sidan ”Chickenvings” och den andra sidan ”Frutti di mare”.
Oj så fel det kan bli Edberg gillar ju inte ens skaldjur, fast i den aktuella diskussionen var det nog snarare så att han kunde bli dödligt sjuk om han åt av dessa havets läckerheter. Men som tur var fanns det fortfarande, trots Bonnens avvikande en i sällskapet kvar som hade varit på restaurang men segraren i touren förut. Stefan A trädde fram och sa, ta du mina birdies jag så tar jag skaldjuren. Matron lade sig nu över det 19 hålet.
Den bestod i sisådär en 20 minuter innan Dallas råkade hooka och träffa en framförvarande boll med en drive utan att ropa FOOORE. Det var damen som kände sig träffad och ”herren” i denna boll fick värsta vredesutbrottet och anföll Dallas med en dansk skalle. Resten vet ni men jag tror nog att de Danska skallarna hade rullat likt de svenska gjorde på Kristian tyranns tid om det inte hade varit för Putte´s förmåga att stilla Dallas som var helt frågande till attacken, för han var fortfarande inte medveten om att han hade hookat utan trodde att han som vanligt hade slicat.
I övrigt inte mycket att säga om kvällen förutom att Berne tog vara på Bonnen ute på gatan inte så mycket för att Bonnen behövde detta utan för att luften var så klar och fin därute.
(Aah frisk luft). Sen vete spörs om det inte var något med de där skaldjuren i alla fall, för Stefan gick senare ner till stranden och letade efter flera eller vad han nu gjorde där. Att han var där har vi klara telefonbevis för. (Steg i sanden kan inte misstolkas). Ja, ja hem till stugan kom inte i alla fall, det kan vara att rekommendera att åka vit taxi för de är lite lättare att förklara något för. När jag skulle förklara vägen för den svarta taxin som du nyttjade började jag med att fråga, Var är du nu? Och fick till svar högt och tydligt citat ”JAK ÄR PA VÄKEN” (Jag är på vägen) varpå jag lade på luren och tänkte tankar som allt för många svenskar tänker idag. Men då visste jag ju inte hur länge han hade fått köra omkring på dig för 100 spänn.
Avslutningsvis utdelas tapperhetsmedalj till Höken och Edberg för att de likt undertecknad var de enda som hålade ut det 19 hålet och behöll närvaron och koncentrationen till småtimmarna och inte som alla andra streckade innan de nått fram till green.

Med numera nyktra och vänliga hälsningar

Claes Kronander