Tre veckors idogt regnande gjorde nog att de flesta regeltolkare var ganska övertygade om att denna årets tredje deltävling skulle bli en blöt tillställning. Så blev inte fallet, förutom att det under 10 minuter regnade från klarblå himmel blev vädret en söt försmak av den kommande hösten och ingav hopp om något bättre väder än det som hittills infunnit sig. Mange fick tyvärr inte ledigt, Johan och Dallas var på skadelistan och den sista som saknades fanns i ett väl förseglat kuvert med frimärkstämpel från Spanien. Banan visade sig vara svårspelad, dels för att ruffen var tjock och saftig men kanske framför allt för att greenerna säkert var mer långhåriga än Barsebäcks fairways, vilket innebar fullsving om putten var längre än 5m. Dagens första utmaning var att försöka pricka ettans fairway. Likt 10 små negerpojkar misslyckades den ene efter den andre med detta innan Thomas som absolut siste man lyckades med att slå en spikrak spoon och tog hem dagens första pris. (Längsta Drive). 17 hål senare var det dags för närmast flagg där Thomas såg till att ligga sig sist i kön igen och ta oss alla i spurten med 3 meters marginal. Grattis till åtminstånde två bra slag.
Boll 2: Joachim ” bollhittaren” Höök Patrik ” Ren idrott Nylander ” Andersson Kent ”Äntligen en pinne” Sandquist
Boll 3: Fredrik ” Malplacé ” Edberg Claes ”Krigaren ” Kronander Thomas ” Raset ” Andersson
Boll 1 Vi i den första bollen var ett hungrigt gäng som efter ett långt???? sommaruppehåll kände att det ryckte ordentligt i golftarmen, och vi var rörande överens om att det var gött att regeltolkargolfen äntligen var igång igen. Vi förväntade oss också att det skulle hända en hel del där ut på golfbanan, men de första nio hålen var som en välkänd hockeytränare uttryckt sig ”äckligt disciplinerat” det hände absolut inget som är värt att rapportera (bara en massa par och boogies) m.a.o. vi spelade hyfsad golf alla tre. Men som alla golfare vet när man blir lite för kaxig så slår det genast tillbaka och det gjorde det på hål 11 vi hamnade alla i vattenhinder och Ricard gjorde det t.o.m. 2 ggr. Vid Ricards andra vattenbesök (bakom green) låg bollen i vattenhindret men fullt spelbar det var nu vi fick nöjet att se en ny stans för att kunna slå bollen var Ricard tvungen att göra en ”line stans” (för er som inte fattar hur det går till så får ni fråga Ricard) efter ett par vingliga slag fick han upp bollen på green bra kämpat Ricard. Rundan fortsatte nu något knackigare än tidigare men vi höll alla ihop det ganska bra vilket resultaten visar 74, 75 och 77 netto. Mycket trevlig runda men det bästa var nog den kalla ölen efteråt (tack Claes för ett bra initiativ). Berne
Boll 2 Tre förväntansfulla spelare hade lottas ihop och var i hcp ordning Joachim, Kent och Patrik. Tävlingsledningen hade bestämt att hål 1 skulle tjänstgöra som slagfält för längsta drive. Med god tilltro till vår egen golfkunskap slog vi alla ut men ingen av oss lyckades träffa fairway, märkligast var nog Puttes boll som tog en sväng över tvåan innan den kom tillbaka och seglade över ettans fairway och la sig tillrätta i ruffen på vänster sida. Transporten in mot green var utan missöden och Höök satte sin lååånga putt med birdie som resultat. Kent och Putte spelade runt sina hcp. På hål två hade Kent lite krångel med ett träd som var i hans sving men det redde han ut på ett vackert sätt. Nu över till hål tre par 3, detta skulle visa sig vara det enda hål som dagens segrare Joachim hade bekymmer med. Utslaget hamnade i bunker, Höök lyckades komma ur denna men med en treputt som följd var det en dubbel vi fick notera. Hål fyra var det hål som Kent skulle visa sig på styva linan efter en hyfsad inledning. Tigerline med ett slag som skulle passera trädridån på högersida visade sig bli ett allt för svårt slag för unge herr Sandqvist. Bollen gick inte att hitta och andra bollen i vattenhindret så var två stycken böter ett faktum för Kent. Maxat hål och nio slag, lägg då till att Patrik hittade ett par nya solglasögon i ruffen när vi letade efter Puttes boll. Detta visade sig vara Kents ”ögon” som han hade inköpt endast 25 minuter tidigare. Härifrån och in till klubbhuset så hamnade Putte i zonen och spelade bra (ja det står rätt, Putte spelade bra) Joachim likaså medan Kent hamnade i problem lite då och då, minns åttans utslag till sjuans tee! Efter gott fika efter nio var vi beredda på nio nya hål (trodde jag) Jag satsade från tee rätt mot green (inte meningen) tyvärr blev det en jättehög bollbana så någonstans ute i det knähöga gräset låg min boll. Tur för mig så hade jag bollhittarjocke i min boll så efter 2 minuter utbrast Jocke –Här är den. Hål elva är värt lite noteringar. Kent laddar på från tee och får frågan om han ska laga nedslagsmärket 23 cm från peggen. Bollen var sen så vänlig mot RT att den bestämde sig att hoppa ner i sjön. Både böter och pilsnerboll, den ölen var riktigt god Kent. Joachim fortsatte spela bra och Kent och Putte hade sina ups and downs bland annat gjorde Putte dubbel på 14 och på 15 var jag helt övertygad om att jag hade gjort en eagle men det blev en boogie. Vattnet på 16 för Patrik och att gott skratt från Kent. Inga större bekymmer på 17 och 18, jo förresten Kent hade ju en boll i vatten på 17:de och ett besök i dropprutan. Skrattar bäst som skrattar sist Kent. Detta var en fantastisk dag med gott väder och bra förutsättningar, vilket visade sig på resultaten också. Tyvärr så slutade jag fyra igen efter att ha legat i vinnarhålet efter nio. Kan vara dags att börja träna kondition och koncentration kanske.
Patrik Andersson
Boll 3 Jag har haft roligt varje gång jag spelat med regeltolkarna men den här gången tog nog priset tror jag. Kan ärligt säga att under stundom glömde man nästan av att man var på golfbanan och förväntades att slå lite då och då mellan allt snack. Flera gånger under dagen blev vi ståendes och prata på tee eller green utan att ha den minsta tanke på att slå eller putta. Inte förrän på tolvans tee tyckte Edberg att det började bli ”lite” jobbigt med prat i baksvingen, och jag fattar egentligen inte varför han sa så för när vi sedan höll tyst i ett par hål gjorde han två snygga dubblar på raken och tappade all koncentration. Hade jag varit du hade jag lobbat för mer snack i baksvingen i kommande valrörelse. Thomas spelade ganska stabilt till en början förutom på par femmorna där han t.ex. på 5é hålet hoppade likt Super Mario på plattformar från bunker till bunker till bunker innan han äntligen kom fram till 150m pinnen och kunde spela in. Spela in på det 5é hålet gjorde Edberg också han med besked, ett framspel 30m kort via ett sprinklerlock studsade han med sedvanligt flyt in bollen på green för en hyfsad Eaglechans. Undertecknad klagar inte heller han vad det gäller inspelet på detta hål då en slänt hjälpte fram min boll till en lätt birdie. Två kommentarer till kommer plats från de första nio hålen och det får bli Edbergs försäkran om att det bara är luft som kommer ut när det låter där bak och hans benämning (Malplacé) av placering på utkikstornet vid femmans tee. Hål 10 gick i ett par enligt mig snygga byxors tecken. På min komplimang till Edberg svarade han något kryptiskt att: de är sydda så, faktiskt. När vi skrev ner resultatet från detta hål visade det sig att den ende spelaren som spelat detta hål bra var den som missade paret, Thomas. Varpå han sa något om att raset p.g.a. för lite spel nog snart kommer. Och mycket riktigt de där orienterarna känner sina kroppar väl för ett par minuter senare var raset ett faktum. Det startade på hål 11 där vi allihop hade en hel del tur. Edberg gjorde et lätt par på en boll som han sånär hade dömt ut från tee, Thomas tur bestod i att han med trädens hjälp klarade sig från både pilsnerboll med 1m marginal och vattenbesök ett par gånger. Min tur bestod i att skalmaträffen på det tredje slaget var 5m ute i vattenhindret innan den stötte på ett träd och kom ut spelbar men mask. Edberg som hade spelat bra sen fyran ballade ur på det 13é hålet med outboll, följde upp detta kanske mycket tack vare de glada tillropen från bollen framför med ytterligare en dubbel på det 14é. När Thomas och jag sedan på det 15é hålet bad honom glömma det som varit svarade han kort men koncist att vi nog inte hade lika stora krav på oss själva som han. Som den tävlingsmänniska jag är så förstod jag nog aldrig riktigt vad han menade med detta, men någon slags förklaring blev det nog på vägen till det 16é hålet. Jag var nu den enda i bollen som inte räknade på hur många slag jag hade kvar för att klara bonuspoängen så jag krigade vidare och slutade på ett anständigt resultat. Tack ska ni ha grabbar det var längesen jag skrattade så mycket på en 18hålsslinga. Claes
Dagen avslutades med öppnande av Ramis kuvert och sammanställning över ett par pilsner som Sanna så snällt hjälpt oss att införskaffa. Stort tack till Sanna för hjälpen.