Tredje tävlingen och små rutiner börjar ta form för många. En lunch på banan vid 12.30 tiden, lite snack om det som varit och det som komma skall på touren, avsluta förberedandet med att slå några bollar på rangen och lägga i några puttar. Denna eftermiddag erbjöd till en början en riktig åskskur under middagen för att senare under hela rundan vara optimala väderförhållanden. Vinden som motsvarade cirka en klubba var precis lagom för att hålla de av Usama Bin Laden utskickade mördarmyggen borta. Greenerna var långsamma men rättvisa. Dessa förutsättningar skvallrade om låga scorer. 14.17 Puttes startkit är utdelat i form av ett par riktigt manliga sockar och en vattenflaska med någon slags märke på, lottning genomförd och det var klart för drabbning.
Boll 1 Stefan ”Kom i god tid” Axelsson Putte ”Startkittet” Andersson Stefan ”Den jagade” Ramberg Mange ”Var tankarna på BB månntro” Bengtsson
Boll 3 Berne ”Imponerande premiärnerver” Sallander Kent ”Det lät som om det var fler birdies” Sandquist Peter ”Bikerentre´n” Dahlin
Den första bollen bestod av: en Ulricehamnare som omöjligtvis kunde motsvara förväntningarna en gång till, en Sven Nylander kopia (den eviga fyran), en som använder banan som drivingrange, och en som inte ruskat av sig premiärnerverna. Första utslaget under kraftig press, med många fnittrande åskådare genomfördes på ett fantastiskt bra sätt av alla fyra. Efter detta måste något ha hänt för resultaten uteblev och den ende av er som får någorlunda godkänt är just Sven. Den enda enligt tävlingsledningen prisvärda prestationen från denna boll var Bengtsson 65 meters wedge på det 14é hålet. Nämnas kan också att Putte hade ett rejält lass med bunkersand i skorna efter rundan. Och på tal om ballast så hade den nog inte räckt med allt hö i världen i fickorna för att få fram Stefan Axelssons boll förbi damtee på tian. (Underhållning på hög nivå)
Vi i boll nr.2 började med att vara sådär härligt tävlingsinriktade. Detta stadium innebär att man ser det som självklart när en egen putt på 5 meter rullar i alternativt när den egna bollen studsar slalom ??? mellan bunkrarna. Medan man som konkurrent mer ser dessa slag som tursamma. Men efter ett antal dubbelbogeys per man hände något konstigt, i en så där 5-10 hål började ett ärligt och välbehövligt peptalk till varandra istället. Ingenting varar dock för evigt, mot slutet när det uppdagades att den interna ställningen fortfarande var jämn återgick sällskaps- rundan till en tävling på blodigt allvar igen. Undertecknad rullade i en birdie på det första hålet och hade en 5 metare för birdie på det andra missade denna och gjorde istället en dubbelbogey (4-putt ????) Inte ens ett psyke av stål klarade av detta. Bollträffen försvann efter detta och det enda jag kan vara stolt över från den resterande delen av rundan är dubbelslaget på det trettonde. Bollen låg kanon i det höga gräset bortom green. Med en sandwedge slog jag något djupt och bollen flög rakt upp varpå jag i min eftersving ungefär sekunden efter träffade bollen ytterligare en gång fast då på volley 1,5 meter över marken. Respekt Jocke började hyfsat första nio men det kändes som om något saknades. Och mycket riktigt, jag vet inte om jag sett dig toppa så många lobbwedgar under ett helt år som du gjorde på en runda dagen till ära. Var det 4 eller 5st??? Fast den ena kan vi ju glömma i och med att linsen hoppade snett på det elfte precis i nedsvingen. (red.anm. En av de sämsta bortförklaringar en linslös människa hört.) Din orutin på denna tour lyste igenom när du försökte slippa böter för vattenhinder bara för att bollen gick att slå upp ur det berörda vattenhindret. Lillen som inte tränat så mycket i år slog nån duff, nån topp, några slicar och en och annan hook men inga katastrofala slag förutom den där putten på fyran som var en kopia på en av mina halvmetare på tvåan, vilken du förövrigt med glädje kommenterade som en av de sämsta du hade sett.
Den tredje bollen kändes nästan bortlottad på förhand, men det blir sällan som man tänkt sig. Placering 1,2 och 9 vittnar om att ett smärre mirakel inträffade denna fredagen den 13é. Av alla utbrott kring greenerna lät det som birdies på var och varannan green, men av scorekorten att döma blev det bara två. Kent började med stabilt bogeyspel på de första nio följde upp detta med att på elvan nå tians green på 4 slag, (pilsner och vatten allt i ett). På detta det elfte hålet lyckades Berne dessutom att rota fram en persisk matta ur greenbunkern, vad denna matta ställde till med kan inte ha varit mycket då hans par enligt scorekortet ändå räddades. Bernes genomklappning kom istället på det lätta 14é hålet där Dallas och Kent tillsammans hade samma score som honom. (3+4=7). Vi i bollen framför kunde se hur ditt mod sjönk varpå vi fick nya krafter och snittade par på 15,16. I skuggan av tätduon kämpade Dallas med dubblar och tripplar men när det på de sista nio kom vatten med i spelet var det kört. Tävlingen avgjordes inför allas ögon som sig bör på det 18é hålet. Kent med ett slags ledning över Berne på tee, slog bollen förbi green och bäddade för en chip enputt. Berne lade sig 7,5 meter kort flaggan för en tvåputt. Det såg klart ut till Kents favör. Men ”Jacken” (en Jack Nicklaus wedge) sviktade och bogeyn var ett faktum och istället för att av barmhärtighet som nykomling och treputta, sätter Berne hänsynslöst en birdie. Snyggt. Avslutningsvis en rekommendation till dig Dallas, om det går så illa igen, gör allt du kan för att dra med dig de andra i bollen ner i skiten. Detta gör det enklare att ta placeringar.
Ja, Ja om vi summerar eftermiddagen var den kanontrevlig och som tur var kunde vi återöppna restaurangen och avsluta som sig bör med varsin bärs i handen. Somliga vart bjudna och andra fick betala för sina synder. Prat om att utveckla touren med klädesplagg till nästa år och under vintervilan kanske utveckla hemsidan med lite intervjuer och ev. videoklipp på svingarna.
Hoppas på fler anteckningar om små episoder under rundan i de bollar som inte redaktören spelar i. Det måste inte vara en uttalad anteckning utan skriv gärna om saker som den berörda inte vet något om.